Inledning
2020-talet kallas i Bryssel för ”EU:s Digital Decade”. Ett stort antal nya lagar på IT-området har redan kommit, och fler är att vänta under de kommande tre åren (fram till 2028). Flera av dessa kommer att utgöra komplement till, och nyanseringar av, GDPR.
Dessa lagar medför en ökad juridisk komplexitet som försvårar tolkning och tillämpning. Man kan förenklat sammanfatta det såhär. GDPR behöver tolkas i ljuset av både en viss verksamhets art, hur den är organiserad, och hur den använder IT-system. Detta är skälet till att det är svårt att kopiera färdiga tillämpningslösningar både mellan branscher och mellan kommuner (som ju är olika stora, organiserade på olika vis och har olika IT-system). Med dessa nya lagar läggs det nu alltså till flera nya lager av ökad komplexitet i den juridiska tolkningen och tillämpningen av GDPR. Exempelvis blir både definitioner och ansvarsfördelningar mer nyanserade än tidigare. Se Bild 1 för en visualisering av hur olika lagstiftningar berör varandra.
Vad innebär detta för en kommun?
Denna ökade komplexitet ställer ökade krav på både vår interna dataskyddsorganisations kompetens, vilka roller som bör ingå i denna, och hur många medarbetare som bör ingå i den.
Till detta bör läggas perspektivet att i en GDPR-mogen organisation kommer det ”bara” att bli fler nyanser att tolka och tillämpa, vilket kräver ökad skärpa i analys och beslutsfattande. Men i en GDPR-omogen organisation kommer den ökade komplexiteten att riskera ställa till med:
- juridisk och organisatorisk oreda,
- onödigt dyra och säkerhetsmässigt riskabla investeringar i IT, och
- dysfunktionella och infekterade arbetsrelationer mellan beslutsfattare och (de utsedda) sakkunniga.
Det nu sagda kommer i sin tur kommer att påverka arbetsmiljö negativt, liksom avtalsrelationer med leverantörer, attraktivitet som arbetsgivare, och överhuvudtaget öka klyftorna både säkerhetsmässigt och ekonomi-effektivt mellan de bättre och de sämre aktörerna. Det finns också en risk i denna utveckling att den mest kompetenta expertisen sannolikt inte kommer att söka jobb där de behövs som bäst, eftersom efterfrågan på sådan kompetens idag är både hög och växande, och de aktörer som har störst behov inte med självklarhet kommer att kunna erbjuda de bästa anställningsförhållandena.